Fortsätt till huvudinnehåll

Kos

Kos

Kos, en av Dodekanesiska öarnas pärlor, är en destination som förenar rik historia med soliga stränder och en avslappnad atmosfär. Ön är uppkallad efter hjälten Kos i grekisk mytologi och har varit bebodd sedan neolithisk tid, vilket ger den en historia som sträcker sig tusentals år tillbaka.

Det som gör Kos unik är kopplingen till medicinens fader Hippokrates. Det sägs att han föddes och undervisade på ön, och ruinerna av hans asclepieion, en helgedom och skola för medicin, ligger strax utanför huvudstaden och lockar besökare från hela världen. Det är en av de mest betydande arkeologiska platserna i hela Grekland och ett måste för alla som är intresserade av medicinsk historia.

Huvudstaden Kos stad är en modern och livlig ort med en fascinerande mix av antika ruiner och moderna bekvämligheter. Att vandra genom staden är som att ta ett steg genom tidsepoker, från den antika agora där Hippokrates sägs ha hållit sina föreläsningar till de turkiska moskéerna från ottomansk tid och de eleganta byggnaderna från den italienska perioden.

Ön erbjuder fantastiska stränder längs hela sin kust. Kardamena i söder är en livlig semesterort med lång sandstrand och gott om nöjen, medan Tigaki i norr erbjuder ett lugnare alternativ med utmärkt strand och vatten. Mastichari och Marmari är populära bland windsurfing-entusiaster tack vare de stabila vindarna.

Naturen på Kos är varierad och vacker. Den bergiga öknen i öns västra del bjuder på spektakulär utsikt och vandringsmöjligheter genom landskap som påminner om Mellanöstern. 

Kos kök är representativt för den dodikanesiska traditionen med betoning på färsk fisk, skaldjur och grönsaker från öns bördiga marker. Ön är särskilt känd för sin mjölkost och sina örter som växer vilt i det karga landskapet. Den traditionella tavernan Serverar lokala rätter som gfyllos, köttfärslimpa med örter, och dolmades. Självklart ska man också testa grillspett i alla dess former när man är här.

Att besöka Kos är att uppleva en ö som lyckas kombinera historia, natur och avkoppling på ett sätt som gör den till en perfekt destination för alla åldrar och intressen. Det är en ö som förtjänar att utforskas och som belönar varje nyfiken resenär med minnen som varar livet ut.

Populära inlägg i den här bloggen

Korfu

  När jag kom till Korfu bar jag med mig en tydlig skepsis. Ön var större än de andra jag hade besökt, mer omtalad, mer fylld av berättelser om charterhotell och fulla stränder. Jag förväntade mig något som var slätstruket, anpassat och lite för högljutt. Redan på vägen från flygplatsen bekräftades delar av min farhåga. Trafiken var tät, skyltarna många och intrycken staplades på varandra utan att riktigt landa. Det kändes som en plats som ville visa upp sig. De första dagarna höll jag fast vid den känslan. Jag såg folkmassorna i de mest kända områdena, menyerna som upprepade sig, tempot som var högre än jag var van vid. Det var lätt att tänka att Korfu hade gett upp något av sin egen rytm för att bli bekväm för andra. Jag betraktade ön mer än jag deltog, som om jag stod lite vid sidan av och väntade på att något skulle hända. Det som ändrade allt var att jag började röra mig bort från det uppenbara. Inte långt, bara tillräckligt för att bruset skulle dämpas. En morgon tog jag en ...
Läs vidare »

Därför älskar jag Grekland

Grekland är underbart för att det rör sig i en takt som känns mänsklig. Ljuset faller mjukt över sten och vatten, inte dramatiskt utan stadigt, som om det vet var det hör hemma. Morgnarna doftar av kaffe och bröd, av salt från havet och jord från backarna, och det finns en stillsam självklarhet i hur dagen tar form. Man behöver inte jäkta för att hinna ikapp något; landet möter en där man är. Historien ligger inte bakom glas. Den finns i slitna trappsteg, i kolonner som burit generationers skuggor, i vardagliga gester som upprepats länge. Det ger en känsla av kontinuitet som inte är tyngande utan lugnande. Här är det möjligt att känna sig liten utan att bli obetydlig. Tiden sträcker sig bakåt och framåt och lämnar plats för nuet. Havet är närvarande utan att dominera. Det finns där som en påminnelse om rörelse och vila samtidigt, ett öppet rum som alltid verkar andas. Färgerna är återhållna men rika: det blå är svalt, det vita vänligt, det gröna djupt. När vinden drar genom olivlunda...
Läs vidare »

Parga

Mitt första möte med Parga var en solig eftermiddag i början av juni, då luften fortfarande var mild och doftade av salt och blommor. Jag hade hört talas om den lilla kuststaden i nordvästra Grekland, men ingenting kunde förbereda mig för den skönhet som mötte mig när jag rundade den sista kurvan på vägen och där, framför mig, låg Parga som en pärla inbäddad mellan berg och hav. Staden klättrar uppför en kulle, med husen staplade på varandra som om de vill nå så nära himlen som möjligt. De är målade i pastellfärger – rosa, blått, gult – och ger ett intryck av att vara direkt hämtade ur en konstnärs palett. Smala gränder slingrar sig mellan husen, ibland så trånga att man knappt kan sträcka ut armarna. Där finns små torg, dolda av bougainvillea och vinrankor, där gamla män spelar tavli och barn leker med en boll. Det är som att tiden har stannat, eller åtminstone sakta ner, och låtit sig sjunka in i en lugnare rytm. När jag gick ner mot hamnen kände jag hur stenarna under mina fötter...
Läs vidare »