Fortsätt till huvudinnehåll

Kreta


Kreta är inte bara Greklands största ö utan också en destination i särklass för dem som söker en komplett grekisk upplevelse. Ön är så stor och varierad att den nästan kan betraktas som en egen värld, en miniatyrkontinent där berg möter hav, där djuparaviner skär genom landskapet och där tusentals års historia lever side vid side med moderna bekvämligheter.

Öns historia är bland de rikaste i hela Europa. Här föddes den minoiska civilisationen, en av världens äldsta avancerade kulturer, för över fyra tusen år sedan. Ruinerna av Knossos utanför Heraklion och Faistos i söder bär vittne om en sofistikerad kultur med palats, avancerad konst och ett skriftspråk som fortfarande förbrytt arkeologer.

Kretas landskap är dramatisk och varierad. Imbrosravinen i östra delen av ön erbjuder en vandring genom ett av Europas mest spektakulära naturlandskap där höga klippväggar skapar en nästan klaustrofobisk upplevelse. Samariasravinen i söder är fjorton kilometer lång och tar vandrarna genom ett UNESCO-biosfärsreservat där kantareller, vilda blommor och insjögåtor skapar en oförglömlig upplevelse.

Ön har stränder för alla smaker. De södra stränderna vid Preveli och palmstranden är mer avlägsna och natursköna, medan norrkusten erbjuder mer utvecklade strandområden med alla bekvämligheter. Balos i nordväst med sin lagun och kritvita sand är en av Greklands mest fotograferade platser.

Kretas kök är berömt över hela Grekland och anses av många vara det autentiska grekiska köket i sin mest ursprungliga form. Ön är känd för sin olivolja,ost, honung och örter som växer vilt i bergen. Den traditionella dietten på Kreta, rik på fisk, grönsaker och olivolja, har gjort ön känd för sina hälsosamma livsmedel och longevitet bland befolkningen.

Att besöka Kreta är att ge sig ut på ett äventyr som omfattar allt från arkeologiska upptäckter till vandring i spektakulär natur, från avslappnade dagar vid kristallklara vikar till kvällar i mysiga byar där lokalbefolkningen bjuder på musik och dans. Det är en ö som kräver tid och som belönar varje minut som spenderas på att upptäcka dess hemligheter.

Populära inlägg i den här bloggen

Korfu

  När jag kom till Korfu bar jag med mig en tydlig skepsis. Ön var större än de andra jag hade besökt, mer omtalad, mer fylld av berättelser om charterhotell och fulla stränder. Jag förväntade mig något som var slätstruket, anpassat och lite för högljutt. Redan på vägen från flygplatsen bekräftades delar av min farhåga. Trafiken var tät, skyltarna många och intrycken staplades på varandra utan att riktigt landa. Det kändes som en plats som ville visa upp sig. De första dagarna höll jag fast vid den känslan. Jag såg folkmassorna i de mest kända områdena, menyerna som upprepade sig, tempot som var högre än jag var van vid. Det var lätt att tänka att Korfu hade gett upp något av sin egen rytm för att bli bekväm för andra. Jag betraktade ön mer än jag deltog, som om jag stod lite vid sidan av och väntade på att något skulle hända. Det som ändrade allt var att jag började röra mig bort från det uppenbara. Inte långt, bara tillräckligt för att bruset skulle dämpas. En morgon tog jag en ...
Läs vidare »

Därför älskar jag Grekland

Grekland är underbart för att det rör sig i en takt som känns mänsklig. Ljuset faller mjukt över sten och vatten, inte dramatiskt utan stadigt, som om det vet var det hör hemma. Morgnarna doftar av kaffe och bröd, av salt från havet och jord från backarna, och det finns en stillsam självklarhet i hur dagen tar form. Man behöver inte jäkta för att hinna ikapp något; landet möter en där man är. Historien ligger inte bakom glas. Den finns i slitna trappsteg, i kolonner som burit generationers skuggor, i vardagliga gester som upprepats länge. Det ger en känsla av kontinuitet som inte är tyngande utan lugnande. Här är det möjligt att känna sig liten utan att bli obetydlig. Tiden sträcker sig bakåt och framåt och lämnar plats för nuet. Havet är närvarande utan att dominera. Det finns där som en påminnelse om rörelse och vila samtidigt, ett öppet rum som alltid verkar andas. Färgerna är återhållna men rika: det blå är svalt, det vita vänligt, det gröna djupt. När vinden drar genom olivlunda...
Läs vidare »

Parga

Mitt första möte med Parga var en solig eftermiddag i början av juni, då luften fortfarande var mild och doftade av salt och blommor. Jag hade hört talas om den lilla kuststaden i nordvästra Grekland, men ingenting kunde förbereda mig för den skönhet som mötte mig när jag rundade den sista kurvan på vägen och där, framför mig, låg Parga som en pärla inbäddad mellan berg och hav. Staden klättrar uppför en kulle, med husen staplade på varandra som om de vill nå så nära himlen som möjligt. De är målade i pastellfärger – rosa, blått, gult – och ger ett intryck av att vara direkt hämtade ur en konstnärs palett. Smala gränder slingrar sig mellan husen, ibland så trånga att man knappt kan sträcka ut armarna. Där finns små torg, dolda av bougainvillea och vinrankor, där gamla män spelar tavli och barn leker med en boll. Det är som att tiden har stannat, eller åtminstone sakta ner, och låtit sig sjunka in i en lugnare rytm. När jag gick ner mot hamnen kände jag hur stenarna under mina fötter...
Läs vidare »